Stilrent.

Så jag kände för göra något liknande Maries, för hennes är så fin.
Jag tror jag sitter i en liten bubbla och ser livet passera som i film. Jag tror inte riktigt på att jobb är allvar. Att utbildning är ett måste. Att resa nu medans man kan. Att Sofia åker om mindre än 2 veckor. Tiden går och går och jag tittar på oförstående och naiv känns det som.
Jag använder sparade pengar och jag vill flytta hemifrån men jag vill ha kvar mitt rum. Jag vill jobba men också bara gör de jag verkligen känner för. Jag vill bli kär som på film, men malmö har ingen macDreamy för mig här. Jag vill bli frisk som en nötkärna. Men de kommer jag aldrig bli. Jag vill rädda alla från miljöförstöring. Men tar bilen till jobb varje dag. Jag vill ut och dansa. Men jag har inga dansskor. Jag vill bli allmänbildad men orkar inte läsa sydsvenskan utan tar veckansBild tidning. Jag vill lära mig fotografera men glömmer alltid kameran. Jag vill lära mig ett nytt språk. Jag förstår inte ens danska.

Jag ville göra en ny blogg. Och de gjorde jag.