I think we miss that touch so much, that we crash in to eachother just so we can feel something.
Ulrika och Märta. Jag gillar er. VERKLIGEN. Men jag har inte kunnat släppa ert besök idag! Och jag har ångrat mig. Ni får VERKLIGEN inte! Jag har ångest. Lova ni inte gör de igen. Lova lova lova! Vill inte vill inte vill inte! Så. Puss! Tack.
Annars en helt vanligt söndag. Seg och trött.
söndag 6 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När du minst anar det Malin, när du minst anar det...
Skicka en kommentar